I mars spelar vi Jean-Claude Brisvilles pjäs ”Pascal på besök hos herr Descartes”
Brisvilles pjäs är skriven 1986 men utspelar sig en sen eftermiddag 24 september 1647 då den unge matematikern och sedermera filosofen Blaise Pascal besöker vetenskapsmannen och filosofen René Descartes i dennes tillfälliga bostad i Paris. Pascal är nybliven medlem i en konservativ katolsk rörelse och propagerar starkt att människan måste ge upp allt utom sin kärlek till Kristus och att vetenskapen ingenting betyder. För Descartes är vetenskapen, förnuftet och det rationella tänkandet det vägval vi bör ta för att förstå världen och Gud.

Både Pascal 1623-1662 och Descartes 1596-1650 räknas som portalfigurer för den moderna filosofin och som vetenskapsmän har de lagt grunderna för mycket vi använder idag: datorn, (P skapade en av de första räknemaskinerna ”Pascaline”), hur vi mäter lufttryck, hur räkna ut förväntan, sannolikhetsteorin mm. Descartes å sin sida är skyldig till hur vi bestämmer en punkts koordinater det s k kartesiska koordinatsystemet (ur vilket GPS:en utvecklades), och andra banbrytande skapelser som den analytiska geometrin.

Vi intresserar oss naturligtvis mer för deras idéer och tankar kring filosofiska och religiösa frågor och hur svårt de har att tolerera och respektera varandras tro och övertygelse. Tyvärr fortfarande en brännande aktuell fråga.

Descartes första princip för sin filosofi är cogito, ergo sum – jag tänker, alltså existerar jag – detta är det enda man kan vara säker på. Det går ju inte att tvivla utan att tänka, och inte att tänka utan att finnas till. Han menar att våra sinnen ofta bedrar oss och därför inte kan ge visshet och att många av våra idéer är medfödda. Descartes’s filosofi mynnar ut i en tydlig kosmologisk dualism att vi består av själslig och kroppslig substans. Detta är en idé han delar med Pascal.

Pascal menade att det förflutna och nuet bara är medel, framtiden är vårt mål. Därför lever vi aldrig, utan hoppas bara på att få leva, och eftersom vi alltid går och förbereder oss på att bli lyckliga, är det självklart att vi aldrig blir det. ”Hjärtat har sina skäl, som förståndet inte fattar” (känn på den du René). Kärleken är en uppenbarelse av Guds själ. Vi kan inte bevisa hans existens men vi kan välja att tro på den.

I rollerna ser du Leif Olberius som Blaise Pascal och Anders Palm som René Descartes
Kostym av Åsa Kalzén
Regi av Micke Lidén

Anders har du bl a sett i filmerna Sleepwalker, Miffo, Beck - Pojken i glaskulan, Sprickorna i muren, Melodi för allt som kommer, Att göra en pudel, Återkomsten, Kungamordet m fl  eller på scenen på t ex Helsingborgs stadsteater, Dramaten, Norrbottensteatern och en mängd andra regionsteatrar, Teater Scenario, Teater Satori.

Leif har du sett som illusionist på massor av scener i Sverige, internationellt på tre kontinenter, och i televisionen. Leif ingår i Whoops Entertainment tillsammans med Martin Hansson och Peter Varg. Leif är också skådespelare bl a i Teater Satori där han också är konstnärlig ledare.

Blaise Pascal - Leif Olberius

René Descartes - Anders Palm